Nässlor!

Nu är det verkligen vår! Det är inte bara studsmattor, krokus och maskrosor som tittar fram. Vårprimören framför alla andra (sparrisen får ursäkta)små nässlor börjar kika fram bland fjolårslöven. Beror det på att man inte odlar nässlor, inte importerar dem och inte kan köpa dem färska i butik som gör dem så speciella? Eller är det bara det att de blir så himla goda tillagade?
Jag har gått och kikat några dagar och nu kunde jag inte låta bli längre. Fram med sax och handskar. Nässelskotten var väldigt små, men jag fick ihop en liter till en sats nässelplättar. Det är alltid det första jag lagar av nässlor på våren. Sen plockar och lagar jag nässlor mest hela sommaren. Jag toppar dem så kommer det nya små skott hela tiden. Nu var det som sagt dags för nässelplättar, men som syns på bilden blev det våfflor i stället, eftersom våffeljärnet råkade stå framme och det var kul att testa. Det blev gott det också, men jag återgår till plättoriginalet nästa gång. Det är godare!

Nässelplättar till två hungriga personer
2 ägg
2 dl vetemjöl med fullkorn
2 msk rapsolja
5 dl mjölk
1/2 tsk salt
1 l nässlor, mycket väl sköljda

Förväll nässlorna ett par minuter, sila av kokvattnet och pressa ur så mycket vätska som möjligt innan du hackar dem.
Vispa ihop ingredienserna till smeten och blanda i nässlorna.
Stek plättar eller små pannkakor och servera med rimmat sidfläsk, gärna från Siljan Chark. Maken vill ha lingonsylt också, då blir han extra lycklig!

Många kryddar nässlor, kanske främst soppa, med fänkål och jag har aldrig förstått varför. Jag tycker att nässelsmaken står på egna ben. Det räcker med salt och peppar för min del.
Något som är syndigt gott är att gräddstuva nässlor. Då fräser jag bara lite finhackad gul lök i smör tills löken är glansig. Sen i med förvällda och hackade nässlor och låter dem fräsa några minuter, innan jag slår på en rejäl skvätt riktig grädde. (Matlagningsgrädde är en helt onödig produkt, vill man ha det mindre fett kan man blanda mjölk och grädde.) I det här receptet ska det i alla fall vara riktig grädde som får puttra in sakta, sakta tills den nästan har försvunnit. Då händer något som jag inte kan förklara. Stuvningen smakar nästan som en murkelstuvning, men ännu godare och garanterat inte giftig! Servera den till stekt fisk, gärna en mager sort, annars blir det nästan för mycket av det goda. Eller till en god skinka som inte är för hårt rökt.