Comfort food

Engelsmännen har ett bra uttryck för mat som är värmande och tröstande. De kallar det comfort food, och något bra svenskt uttryck har jag inte kunnat hitta. Tröstmat stämmer inte riktigt. Att tröstäta har mer en klang av att äta för mycket, för att man är olycklig av en eller annan anledning. Här handlar det mer om mat som framkallar ett allmänt välbefinnande, som om man var en katt omedelbart skulle börja spinna. Tänk potatismos med en klick smör i, för här talar jag inte om välbefinnande på längre sikt utan om omedelbar behovstillfredställelse.
Efter några sommarlika vårdagar med grillad lax och vitt vin på altanen, slog den verkliga svenska våren till med sju plusgrader och ösregn. Tillbaka in i grottan igen och där infann sig ett omedelbart behov av comfort food. En tur till matbutiken var ju inte så lockande i regnet, så det fick bli en kylskåpsstädning. Pasta och broccoli är stapelvaror i det här hushållet. Sen hittade jag ett par orättvisa biffar - en stor och en liten, lite ädelost och en skvätt grädde. Det resulterade i:


Pasta med ädelost, broccoli och strimlad biff 2 personer
200 g utskuren biff
150 g torkad pasta av någon skruvad modell. Jag använde Geminelli.
1/2 stånd broccoli i buketter och stjälken tunt skivad
50 g grönmögelost, smulad eller i bitar
1/2 dl grädde
1 msk torkad grönpeppar, mortlad
salt
olivolja

Börja med att sätta på pastavattnet, om du inte använder färsk pasta. Då kan det vänta lite och öka i så fall mängden pasta till 200 - 250 g.
Krydda biffarna med salt och grönpeppar och stek dem några minuter på var sida i olivolja. De ska vara ganska röda inuti för de "går efter" i pastan sen. Ställ åt sidan och låt dem vila så länge.
Sänk värmen i stekpannan, häll i grädden och osten. Låt osten smälta och håll såsen varm.
Koka pastan enligt anvisningen på förpackningen och lägg i broccolin när det är tre minuter kvar av koktiden. Sila av och blanda med såsen.
Strimla biffarna och blanda i dem också.
Ät och känn dig tröstad!

Tidningsnostalgi

Nu är det verkligen dags att rensa i högarna och tidskriftssamlarna med mattidningar!
Min stora svaghet, dessa glassiga, underbara magasin. Det hade väl gått an om jag hade sparat de recept som jag gillade och slängt resten. Men nej, spara och lägga på hög. Nu har jag i alla fall börjat så smått och det med en gammal, men kortlivad favorit, den engelska Taste. Hur kortlivad den var vet jag inte riktigt. Jag upptäckte den i oktober 1993 och den tog slut i april -94. Sju nummer hann jag få och saknaden var stor. Efter att ha köpt den första tidningen, var kommer jag inte ihåg, prenumenerade jag på den. De lockade med en premie - en flaska Benedictinelikör, som jag inte är speciellt förtjust i, och inte heller räknade med att få. Vi var ju inte med i EU då och det var krångligt att skicka alkohol, minst sagt. Sagt och gjort, jag skickade in talongen och tidningen började komma. Efter två månader fick jag en avi om paket från utlandet. Det skulle lösas ut med en dryg hundralapp i tullavgift! Hjälp, tänkte jag, är det den där sliskiga likören? På den här tiden jobbade jag på posten, så jag kunde tjuvkika på innehållet, innan jag löste ut paketet. Döm om min förvåning när jag hittade en flaska whisky! Singel malt, 10 år gammal och två snygga glas därtill. Min kupong hade tydligen tagit lite tid, så jag hade fått nästa månads premie. Tack för det och släng dig i väggen Allt om Mat! Men så gick den väl förmodligen i konkurs...
Nu har jag gått igenom alla sju tidningarna och det blev inte mer än fem recept som jag sparade. De ska provlagas, så får vi se om något platsar här. Ett recept som låter jättegott kommer här:

Äppel och lökpaj med cashewbotten
Pajdeg
2 dl grahamsmjöl
en nypa salt
60g kallt smör i tärningar
60 g rostade och malda cashewnötter
2 msk kallt vatten

Fyllning
2 msk olivolja
2 gula lökar, skalade och skivade
1 stort matlagningsäpple (Granny Smith tror jag på), skalat, urkärnat och skivat.
2 ägg
250 g gräddfil
1 tsk salt
1 tsk fänkålsfrö

Sätt ugnen på 225 grader.
Kör mjöl, salt och smör i matberedare tills det blir smuligt. Blanda i de malda nötterna och vattnet och kör tills degen blir som en boll.
Tryck ut degen i en 23 cm pajform och ställ i kylen.
Fräs löken i olivoljan 5 -6 minuter tills den mjuknar. Tillsätt äppelskivorna och fräs ytterligare ca 5 minuter tills löken är genomskinlig och äpplena mjuka.
Vispa ihop ägg, gräddfil och salt. Fördela äppel-lökröran i pajskalet och slå på äggstanningen. Strö fänkålsfröna över.
Grädda först 10 minuter tills pajskalet börjar få färg, sänk sedan värmen till 175 grader och grädda ca 20 minuter till. Alltså ingen förgräddning av pajskalet.

Det här är ett av mig oprövat recept, så nu får vi se vem som blir först...
I tidningen står det att den räcker till fyra personer, men jag har lite svårt att se den som ensamrätt. Hellre på en buffé om hösten, gärna med något vilt till eller varför inte en rökt lammfiol?!

I varje nummer av tidningen fanns det restaurangrecensioner och i december 1993 handlar det bland annat om en restaurang Aubergine och dess mycket unge krögare Gordon Ramsay! Han hade precis tagit över efter Marco Pierre White och tidningen skriver "Gordon Ramsay is riding the surf tide of the Marco Pierre White tidal tube".